Löptur runt sjön i Sollentuna som slutade på värsta tänkbara sätt

Under de två närmsta dagarna befinner jag mig i Stockholm på en kostrådgivnings utbildning. Efter dagens korvstoppning begav jag mig ut på en Löptur runt sjön här i Sollentuna. Jag förundras över hur långt sommaren har kommit här i Stockholm och hur annorlunda luften är att springa i. Helt fantastiskt.

Dock slutade denna Löptur av en väldigt tragisk händelse. När jag är påväg tillbaka så ser jag hur en äldre kvinna bär sitt 10 åriga barn. Barnet vänder och vrider sig i famnen, och jag uppfattar det som att de har bråkat och skriker på varandra. Jag tyckte det såg oväntat tungt ut för kvinnan och undrar varför hon bär barnet. Jag släppte hursomhelst tanken och fortsatte springa. När jag var cirka 5 meter ifrån kvinnan och barnet så ser jag att hela barnets ansikte är fullt av blod ( nu menar jag HELA ansiktet) och det som jag trodde var ett gräl var istället ett rop på hjälp.

Jag greps av panik och hamnade i ett chocktillfälle då barnet såg ut som det var hämtat ur en skräckfilm. Så jag fortsatte och springa och vände mig inte om. När jag hade kommit cirka 1minut ifrån paret så kom förnuftet ifatt mig. Vad gjorde jag precis?!?!? Jag sprang förbi några som vädjade efter hjälp. Vad tänker jag med? Jag vände mig om för att se om de hade fått hjälp och som tur var hade någon stannat för att hjälpa dem. Så jag fortsatte motvilligt min Löptur som till en början var helt fantastisk som utvecklades till den hemskaste Löptur jag någonsin varit med om. Tanken över barnets vädjan till hjälp kunde inte släppas av mina tankar.

Detta är ett exempel vad chock kan göra med en. Man handlar inte rätt och man tänker inte klart. Jag hoppas verkligen att barnet mår bra och att ni (vem ni än var) förlåter mig att jag inte handlade rätt.