När allt faller på plats

Igår tror jag att min tur nådde toppen av allt. Allt föll verkligen på plats, kanske inte till en början dock.

Jag hade bestämt mig för att gå ut på challenge, fast utan förköp. Så jag förstod att jag var tvungen att gå ut i tid. Jag stack iväg så att jag var där 20 över 9 och trodde på fullt allvar att det skulle finnas kvar platser. Men inte det. Det hade varit fullt sen klockan 9 tydligen. Jag bestämmer mig hursomhelst att vänta då alla polarna är inne på challenge. Vakten säger först att ifall någon blir utslängd eller går hem skulle man få komma in. Jag stod och väntade i 30 minuter och kände att jag kan inte gå hem nu när jag väntat så här länge, men inget hände. Jag väntade i 60 minuter och kände samma sak då att jag inte kunde gå hem nu, det hela hade blivit en grej, det kändes som att jag skulle förlora ifall jag gick hem nu. Så jag bestämde mig för att vänta ännu längre. när jag hade stått ute i 1 timma och 30 minuter så kände jag mig något uppgiven. Då händer det plötsligt. En tjej som jag aldrig någonsin sett förr kommer ut från challenge, hon knackar mig på axeln, säger inte ett ord, hon räcker fram sin hand för att skaka hand med mig. Jag fattade ingenting, men jag skakade hand med henne i alla fall. Väl i handen så hade hon en förköpsbiljett som hon överlämnade i min hand, hon nickar och beger sig in igen.

Där står jag alltså med en förköpsbiljett i kön som jag har stått och väntat i i 1 timma och 30 minuter. Jag visar biljetten till vakten och på 1 minut är jag inne. Jag fattade ingenting.

Så här kan det vara när allt tillslut faller på plats. Jag skulle vilja skicka ett stort tack till denna tjej som hjälpte mig. Tack!