Det här med operationer medför oftast någon form av rehabilitering. Så även denna gång. Inställd på en höst med i stort sett bara stakning sen jag opererat knät i augusti begav jag mig till bassängen för att variera med ett pass vattenlöpning. Idag ca 3 veckor efter det första passet har jag hunnit med 3 ordentliga fartpass och en del lugna distanspass. Det är märkligt hur man kan uppskatta att springa fram och tillbaka i vattnet på en 15m sträcka, till saken hör ju även att man måste upp 05.20 för att hinna vara där när de öppnar 06.00 så man verkligen kan utnyttja de 2 timmar man har på sig att genomföra sitt pass.
Ju mer man tänker på det ju klarare blir det att man gör detta för att man känner sig så himla lycklig över att få kunna springa utan några som helst känningar i knäet och framförallt få kunna köra sig riktigt trött med att använda benen på det sätt dom är tänkt till. Givetvis hade jag kunnat köra det här tidigare innan operation och inte då heller känt av löparknäet men som sagt vi pratar timmar och åter timmar som ska göras och det är betydligt lättare att få ihop dessa på rullskidor/cykel, psykiskt alltså.
Det är år och dagar sedan jag sprang mer än 3 gånger på en och samma vecka. Känns overkligt att snart kanske kunna göra det på "riktigt" utan vattenbälte och på betydligt längre sträckor än 15m.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar